Ernest Thiel var bankdirektören som ifrågasatte poängen med att vara rik. År 1900 var han Sveriges rikaste man och byggde ett stort slott som han fyllde med konst. Livet var som en storslagen film där resor, fester, och finansklipp avlöste varandra. Tills den dag då konkursen var ett faktum… Dokumentärfilmarna Astrid Ohlsén och Håkan Pieniowski berättar här den okända historien om Ernest Thiel som skapade en stor förmögenhet genom att förmedla lån till svenska staten. Tillsammans med familjen Wallenberg byggde han upp Saltsjöbaden och bekostade även tåget Saltsjöbanan dit. De finansierade malmbrytningen i Kiruna och gick in som riskkapitalister i den nya tekniska industrin. Men ett världskrig och en konjunkturnedgång senare hade finansmannen Thiel förlorat allt. Ernest Thiel var en upprorsande och fritänkare. Han bröt med sin borgerliga bakgrund. En passion drabbade honom och han gjorde skandal genom att skilja sig. Med sin nya hustru lät han bygga Thielska galleriet längst ute på Djurgården som de fyllde med konst av sekelskiftets stora namn, Bruno Liljefors, Carl Larsson och Edvard Munch. Festerna avlöste varandra men affärerna började gå knackigt. Gamle vännen och kumpanen Wallenberg vände Thiel ryggen. Är det verkligen meningen med livet att samla pengar på hög?, frågade sig nu Ernest Thiel. Han ifrågasatte moralen hos bankirerna. Istället drog han sig tillbaka med sitt schackspel till Fjärdlång i Stockholms skärgård. Ernest Thiel förlorade hela sin förmögenhet efter första världskriget. Thielska Galleriet såldes till staten för 1,5 miljoner kronor och är sedan dess tillgängligt för allmänheten. Även till Fjärdlång långt ute i havsbandet har allmänheten tillträde idag. Prova Viaplay 1 vecka gratis – utan bindningstid